allting är så awesome

För den som har sett Legofilmen är det nog lika svårt som för alla andra drabbade att få bort sången Everything is awesome ur skallen. I morse, då Superkillen skulle till skolan, så var han jätteglad. O. då en Superkille är jätteglad så är han JÄTTEGLAD. Då är man så glad att man studsar, vevar med armarna, går omkring och sjunger Everything is awesome, om och om igen. För att sen helt plötsligt se på klockan och upptäcka: "Oj jag blir sen till skolan", snabbt och effektivt klä på sej, se till att man har allting med sej som man ska ha och sen nästan helt självständigt ta sej till skolan. Såna morgnar förgyller ens dag, nåt att se tillbaka på de dagar som inte är så awesome.

Snart ska Superkillens skola delta i en riktigt stor vårkonsert. Detta innebär att uppträda i kör och allt som liknar det är väldigt svårt för en med Superkrafter. Alla står så nära, puttar i varandra, någon har använt shampoo som luktar starkt, det prasslar, nån hostar nära inpå, och sången... Den kommer från alla håll och man kan inte komma undan även om man får stå i ett hörn, har Superkillen berättat. Någon sjunger tyst, någon högt, någon pipigt och man måste stå stilla. Men hur stilla, blickstilla, man själv än försöker stå så flyttar ändå Evert som står brevid på fötterna. Sandra tappar ett hårspänne. Vincent kliar sig i huvudet. Allt det stör då man tar i från tårna för att inte stå och studsa. Inte veva med armarna. Inte springa bort även om man vill. Man vill gärna göra som alla andra, vara som alla andra. Så man deltar om det bara går. Men man kämpar o. funderar o. förbereder i veckor. Även om man kan bli befriad från sin tjänst som körsångare vill man delta. Man vill vara en del i gruppen, i sitt lag. Bara det att Superkillen verkligen vill och gör sitt bästa för att vara en medlem i laget gör mig till en väldigt stolt Cirkusdirektör!

aktivering

Nu har vi då sportlov. De större barnen är "på vift", Superpappan arbetar i skogen och jag och Superkillen är hemma. Han sitter nu vid datorn och spelar sitt nya spel, Goat simulator. Ett spel som går ut på... ja jag vet inte. Man låtsas man har en get. Eller äger en get. Getter i största allmänhet. Borde få aktiverat honom på något sätt, han sa att vi skulle jobba och pyssla mycket idag, få se om jag får igång honom. Han har svårt att avbryta en aktivitet som han har påbörjat, går in hundraprocentigt i det han gör.
I fredags hade hans skola musikcafe', och de elever som ville uppträda fick göra det. Och vad gör vår lilla elev? Jo han anmäler sig, han ska spela trummor. Grejen är att han inte kan spela trummor. Det är en smula knepigt att uppträda med ett instrument man inte bemästrar. Men, såhär gick det: Då dagen för showen kom ville han backa ur. "Det är så många i publiken och jag kan ju inte spela trummor". Han hade tränat lite på en liten snutt, sa till honom att han får avgöra själv hur han gör. Väl i skolan hade skolkamraterna uppmuntrat honom att spela, och det hade vår kille minsann gjort! Han hade klivit upp på scenen, rektorn hade presenterat honom och berättat för publiken att detta är sjunde gången han spelar trummor. Han hade spelat felfritt! Och fått en massa applåder. Och antagligen en självkänsla som växte till det dubbla!

Hiihtoloma on alkanut. Kotona vain Superpoika ja Sirkustirehtööri. Mitenkähän saisi nuoren miehen pois tietokoneen äärestä, kuulemma tänään askarteltaisiin ja tehtäisiin kaikenlaista. Mutta häntä on niin vaikea saada lopettamaan aloitettua tehtävää... Uppoutuu sataprosenttisesti siihen mitä tekee.
Eilen oli hänen koulullaan musiikkikahvila. Kaikki oppilaat jotka halusivat olivat saaneet esiintyä. Ja meidän nuori mieshän oli ilmoittautunut rumpaliksi! Ongelmana vain se että hän ei osaa rumpuja soittaa... Kun esiintymispäivä tuli, huomasi Superpoika että tuleekohan tästä mitään. Mutta tulihan siitä! Koulukaverit olivat kannustaneet, ja rehtori esitellyt hänet ja kertonut yleisölle että hän soittaa nyt rumpuja seitsemmännen kerran. Ja poika oli soittanut ilman virheitä! Itsetunto taisi kasvaa tuplaksi.

Nyt haen ompelukoneet esiin, ihana http://www.paapiidesign.com/ on lahjoittanut Superpojalle kangaspaloja, Iso Kiitos!

Nu tar jag fram symaskinerna, fina http://www.paapiidesign.com/ har sponsrat tygbitar till Superkillen, Stort Tack!

Önskar er en solig söndag! Aurinkoista sunnuntaita kaikille! 

Trött dag

Är väldigt trött idag. Primadonnan och Clownen är sjuka, kanske Cirkusdirektören har en släng av samma bobba. Men tröttheten beror nog säkert också på meddelandet jag fick från skolan, Superkillen hade inte mått så bra där igår på en lektion, p.g.a. sina neurologiska problem. Önskar man kunde införa ett äkta trollerinummer till denna cirkus och hockus pockus sku alla vara friska. Är nöjd och tacksam över det mesta vi har, men ibland blir man lite matt då man just tänkt att nu blir det en lugnare period med sjukdomar och motgångar, o. så blir det inte heller så. Men nu lite kaffe för att skingra tankarna lite. 

Och så fick vi glädjas åt denna spektakulära soluppgång i morse! Synd att det inte gick att få en bättre bild, men enligt mej så är denna tillräckligt bra. :) På de andra fotona ser man inte de fantastiska färgerna lika bra.

Hoppas så innerligt att Superkillen ska få må bra under denna skoldag, det är en lång dag och han har dessutom en tandläkartid att passa. Han går gärna till tandläkaren, det tycker han är intressant! :) Så inga problem med just det, men det är trots allt en extra programpunkt under skoldagen som rubbar cirklarna. Men kanske det ändå går bra. Återstår att se. Tröstande nog så har han helt fantastiska vuxna runt omkring sej under skoldagen. Han stortrivs i skolan, idag skulle de dessutom skrinna, vilket han verkligen tycker om.

återstår att se.

funderar över hur månne veckan som ska börja ska bli. Den gångna veckan var ett berg- och dalbana med Superkillens skolgång och vi önskar så innerligt att hans skoldagar sku, om ens tillfälligt, gå lite bättre en tid. Han har fått en ny reträttplats i skolan, ett ställe dit bara han får gå. Där kan han stänga om sej. Dit får han gå då hans sinnen börjar "koka över"; när det är för stökigt i klassen, skolkompisarna busar för mycket eller det annars blir för jobbigt på rasten eller lektionen.
Var till skolan i torsdags, fick träffa läraren och rektorn, även assistenten och slöjdläraren fick jag byta några ord med. Vilken enastående personal den skolan har! De har alltid en lösning de provar på, de ser det väsentliga. De ser den enskilda eleven; vad behöver just denna flicka eller pojke. Så fort nån situation uppstår drar de snabbt fram en bra lösning, som dessutom funkar, o. om den inte funkar så har de en annan lösning. Vår Superkille med bl.a. Aspergers är så trygg i den skolan! Med de andra barnen går det inte alltid så bra, och det där att använda penna i skoluppgifterna funkar inte heller riktigt. Men han kämpar och är dessutom väldigt villig att gå till skolan och han lär sej det han ska. I förra skolan hade han vitsord som 5 och 6, i denna skola har de stigit till åttor och nior! Vår tacksamhet till personalen där vet inga gränser. Och i vilken annan skola skulle detta hända: Då jag rett upp det mesta i skolan senast jag var där såg rektorn mej rakt i ögonen, log vänligt, gav mej en varm kram och sa: "Detta bli nog ännu riktigt bra!"
Jag är mållös.

Rubba inte mina cirklar...

Så var den intensivaste delen av julen över. Tack o. lov för det! Alla som har någon i familjen, eller ens känner någon, som hör till autismspektrumet vet hur svårt det är med högtider. Hos oss finns ju Superkillen och Superpappan, båda med bl.a. Aspergers och "uppskruvade sinnen". Allt ståhej runt julen, förväntningar, ändringar i dagsprogrammet, nya smaker, dofter, prylarna hemma byter plats, nya prylar dyker opp... Allt detta är väldigt stressande för dem. Variation är ingen krydda i deras liv, snarare nåt som skaver och irriterar. Julen kan vara stressande för vem som helst, men för dessa specialare tar det till en helt ny nivå.

Ett exempel är alla julmiddagarna både med familjen o. släkten. Superpappan är ju vuxen och kan säga nej tack till kladdiga såser, gratänger, sylta o. dressingar. Men det har varit svårare att få andra vuxna att förstå att Superkillen inte klarar av kladdig mat som rörts ihop. Men nu i år hamnade han inte i såna situationer, utan han fick plocka åt sej kokt potatis och skinka. Utan nånting till. Då vi åt julmiddag med bara familjen frågade han ängsligt på förhand om han måste sitta länge vid julbordet. Jag lovade att han får gå och läsa Kalle Ankas pocket "mellan varven", men gärna bara om det verkligen behövs. Vid maten åt han bara skinka och potatis och jag föreslog att han skulle ta ett rött juläpple till. Men då sa han: "Nej tack, dom är annorlunda än dom vanliga gröna äpplena. Jag skulle helst inte ha tagit någon mat alls, helst skulle jag bara ha tagit ett vanligt grönt äpple." Söta, kära barn! Som sagt, variation är ingen krydda i livet för honom och många andra.

klippa hår

-När får jag klippa ditt hår, frågar Clownen av Superkillen.

-Eh... Imorgon.

O. så fortsätter det.

-Du lovade att jag skulle få klippa dej idag, säger Clownen. 

-Jo, lite senare...

O. så fortsätter det, vecka ut o. vecka in, Superkillens kalufs blir inte det minsta kortare, utan bara längre. Kanske han delvis trivs med lite längre hår, men han drar sej nog för hårklippning för att han tycker det är obehagligt. Precis som hårtvätt, inte en favorit. Då han var liten och ingen ännu visste att han hade superkrafter, undrade vi varför han var rent av rädd för duschen. Hur vi än visade och tog det lugnt var det där med duschande inget för honom. Senare fick vi ju veta att han har väldigt känsliga sinnen, varmt vatten känns olidligt hett, duschstrålen känns som ett slag. Dessutom låter allting annorlunda i ett badrum än i andra rum. Men man behöver ju inte tvätta sig hela tiden. Även håret får vara lite långt. Så länge man hålls någorlunda hygienisk, borstar tänderna, tvättar händerna, så e det ingen fara.
Man måste välja sina strider.

Happy monday, på en lördag

Sjukas... :/ Inte kul men vad kan man.
Pysslar ibland då energi finns, förbereder julen i god tid så det inte e så stökigt sen då det verkligen är dags att få nåt gjort. ;) Superkillen och Superpappan blir så stressade då nåt ändras så det är bäst att göra det före det blir dags för julfester och dylikt program man inte själv riktigt kan påverka. Dessutom är det så bra träning för Superkillen. Pyssel tränar koncentration, motoriken, att klara av misslyckanden...
Tittar på fina pyssel- och inredningssaker på:

http://happymonday.fi/index.php

Där finns t.ex. detta fina brevset och dom här roliga och praktiska nålarna:

pyssligt

Snart blir det att ställa i ordning huset för Julen. Superkillen har börjat pyssla lite, Hamapärlor gäller just nu. De är bra för hans koncentrationsträning och att träna att uttrycka sig själv. Han har så mycket energi och ide'er, men svårt att "få ut dem ur huvudet". Där är pärlorna bra, han får dessutom hålla på med färger som ju är så viktiga för honom.
Sonens senaste "byggnadsverk". Ber om ursäkt för det suddiga mobilfotot.

enkla knep

Som jag skrev igår är vi intresserade av innovationer o. lösningar. Men de behöver inte vara några invecklade saker.
Nicklas Mårtensson från Autism- och Aspergerförbundet har många bra tips:
"Han tipsar om att det ofta går att skapa en betydligt mer inkluderande lärmiljö med enkla anpassningar. Som  exempelvis att ha en förutsägbart dagsschema, undvika både lysrör och en stökig skolmiljö och ha en reservplan och en reträttplats tillgänglig." Hela artikeln finns här:
http://www.lerumstidning.se/2014/11/tufft-i-skolan-for-elever-med-ast/

Möjlighet till reträtt och en exakt plats dit man kan söka sig är mycket viktigt! Vår lilla aspergare har ett ställe inomhus och ett utomhus i skolan, dit han ska gå då det blir för mycket ljud, ljus, stök och ståhej. Även vår vuxna aspie har ett dylikt system. Och även om de inte söker sig bort i tid alla gånger så är det bra med reträttplats, tanken att den finns lugnar ner oss alla.
För att citera tjuren Ferdinand: "Jag trivs bättre här, där jag kan ha det lugnt o. skönt o. lukta på blommorna."

lösningar

Vi i Cirkusen är intresserade av speciallösningar, innovationer och uppfinningar. Både intresserade av konstruktionen och ide'en bakom men också hur de används. För dem i hushållet som lider av sinnesöverkänslighet har vi blivit rekommenderade att ha olika sorters belysning i hemmet. Så nu har vi det. Lampor som byter färg, en lurvig dyna som lyser (och byter färg), stora runda lampor som kan ställas att lysa i en mjuk färg; gult, rött, blått eller byta färg. Olika små belysningspunkter, gärna med färg. Alla dessa ska gå att röra i, gärna även plocka upp o. känna o. titta på när de lyser.
Just färg är väldigt viktigt, speciellt för Superkillen. Då han var mindre kunde han inte få nog av färger, han ritade eller målade aldrig, men kläderna skulle vara så färggranna som möjligt. Nu gillar han fortfarande färger, men åtminstone skolkläderna har blivit mer mainstream. Men färggranna kläder är ju verkligen på mode för pojkar också, så nu är han nog som fisken i vattnet!
T.ex. kläderna nedan skulle han nog godkänna. :) Plaggen finns att köpa hos Polarn o. pyret, H&M och Me&I.