högsäsong för loppisrace!

Oj vad det ordnas loppisrace i var o. varannan by o. stadsdel i Österbotten nu! Synd att man inte hinner till alla. :) Om det exempelvis ordnas loppisrace i Pörtom o. Rödsö samma dag så blir det lite knepigt att hinna... Jag har gjort massor med fynd i loppisrace under årens lopp, även om vi verkligen inte besöker speciellt många per sommar. I år kanske vi slår rekord i antalet besökta loppisrace/gårdsloppisar.
Vår familj kommer att delta i Kronoby loppisrace https://www.facebook.com/events/1585436135055135/

Vi, eller rättare sagt vår tjej som står bakom denna blogg: http://myspotfordreams.blogspot.fi/ kommer att stå o. sälja på högstadiets gård (Ådalens skola), eftersom vår egen gård finns på en plats som är knepig att nå. Då är det bäst att vi drar våra prylar till mer befolkade områden. Lite exempel på vad vi ska sälja i år:

Som man ser så blir det både nytt och gammalt till salu. Håller på o. söker fram mer grejer, för saker; det har vi! Vi är hamstrare av rang, mycket saker har vi, såna där "bra-att-ha- kanske-nån-gång-saker". Men har man pantat på dem ett bra tag o. verkligen inte behövt dem så är det bättre att de byter ägare. Speciellt mycket har vi av kläder o. gardiner som jag planerat sy om till nåt annat men det har aldrig blivit av. Eller så har de helt enkelt inte passat/räckt till för ändamålet. Nu e det dags att nån annan kan använda dom. Här lite exempel på vad jag planerat att sy om men det har aldrig blivit av:

allting är så awesome

För den som har sett Legofilmen är det nog lika svårt som för alla andra drabbade att få bort sången Everything is awesome ur skallen. I morse, då Superkillen skulle till skolan, så var han jätteglad. O. då en Superkille är jätteglad så är han JÄTTEGLAD. Då är man så glad att man studsar, vevar med armarna, går omkring och sjunger Everything is awesome, om och om igen. För att sen helt plötsligt se på klockan och upptäcka: "Oj jag blir sen till skolan", snabbt och effektivt klä på sej, se till att man har allting med sej som man ska ha och sen nästan helt självständigt ta sej till skolan. Såna morgnar förgyller ens dag, nåt att se tillbaka på de dagar som inte är så awesome.

Snart ska Superkillens skola delta i en riktigt stor vårkonsert. Detta innebär att uppträda i kör och allt som liknar det är väldigt svårt för en med Superkrafter. Alla står så nära, puttar i varandra, någon har använt shampoo som luktar starkt, det prasslar, nån hostar nära inpå, och sången... Den kommer från alla håll och man kan inte komma undan även om man får stå i ett hörn, har Superkillen berättat. Någon sjunger tyst, någon högt, någon pipigt och man måste stå stilla. Men hur stilla, blickstilla, man själv än försöker stå så flyttar ändå Evert som står brevid på fötterna. Sandra tappar ett hårspänne. Vincent kliar sig i huvudet. Allt det stör då man tar i från tårna för att inte stå och studsa. Inte veva med armarna. Inte springa bort även om man vill. Man vill gärna göra som alla andra, vara som alla andra. Så man deltar om det bara går. Men man kämpar o. funderar o. förbereder i veckor. Även om man kan bli befriad från sin tjänst som körsångare vill man delta. Man vill vara en del i gruppen, i sitt lag. Bara det att Superkillen verkligen vill och gör sitt bästa för att vara en medlem i laget gör mig till en väldigt stolt Cirkusdirektör!

aktivering

Nu har vi då sportlov. De större barnen är "på vift", Superpappan arbetar i skogen och jag och Superkillen är hemma. Han sitter nu vid datorn och spelar sitt nya spel, Goat simulator. Ett spel som går ut på... ja jag vet inte. Man låtsas man har en get. Eller äger en get. Getter i största allmänhet. Borde få aktiverat honom på något sätt, han sa att vi skulle jobba och pyssla mycket idag, få se om jag får igång honom. Han har svårt att avbryta en aktivitet som han har påbörjat, går in hundraprocentigt i det han gör.
I fredags hade hans skola musikcafe', och de elever som ville uppträda fick göra det. Och vad gör vår lilla elev? Jo han anmäler sig, han ska spela trummor. Grejen är att han inte kan spela trummor. Det är en smula knepigt att uppträda med ett instrument man inte bemästrar. Men, såhär gick det: Då dagen för showen kom ville han backa ur. "Det är så många i publiken och jag kan ju inte spela trummor". Han hade tränat lite på en liten snutt, sa till honom att han får avgöra själv hur han gör. Väl i skolan hade skolkamraterna uppmuntrat honom att spela, och det hade vår kille minsann gjort! Han hade klivit upp på scenen, rektorn hade presenterat honom och berättat för publiken att detta är sjunde gången han spelar trummor. Han hade spelat felfritt! Och fått en massa applåder. Och antagligen en självkänsla som växte till det dubbla!

Hiihtoloma on alkanut. Kotona vain Superpoika ja Sirkustirehtööri. Mitenkähän saisi nuoren miehen pois tietokoneen äärestä, kuulemma tänään askarteltaisiin ja tehtäisiin kaikenlaista. Mutta häntä on niin vaikea saada lopettamaan aloitettua tehtävää... Uppoutuu sataprosenttisesti siihen mitä tekee.
Eilen oli hänen koulullaan musiikkikahvila. Kaikki oppilaat jotka halusivat olivat saaneet esiintyä. Ja meidän nuori mieshän oli ilmoittautunut rumpaliksi! Ongelmana vain se että hän ei osaa rumpuja soittaa... Kun esiintymispäivä tuli, huomasi Superpoika että tuleekohan tästä mitään. Mutta tulihan siitä! Koulukaverit olivat kannustaneet, ja rehtori esitellyt hänet ja kertonut yleisölle että hän soittaa nyt rumpuja seitsemmännen kerran. Ja poika oli soittanut ilman virheitä! Itsetunto taisi kasvaa tuplaksi.

Nyt haen ompelukoneet esiin, ihana http://www.paapiidesign.com/ on lahjoittanut Superpojalle kangaspaloja, Iso Kiitos!

Nu tar jag fram symaskinerna, fina http://www.paapiidesign.com/ har sponsrat tygbitar till Superkillen, Stort Tack!

Önskar er en solig söndag! Aurinkoista sunnuntaita kaikille! 

tidsbrist

verkar inte ha så mycket tid att blogga nuförtiden... Har nån gång fått frågan: "Vad gör du på fritiden?"
Va då fritiden... :D

Håller på och målar och tapetserar gamla möbler som behövde repareras och piggas upp. Bland annat dessa:

De är nu nästan färdiga, men en hel del jobb återstår. De har fått en varm gul färg, och skåpet ska få tapet på dörrarna. De är snart våra nya hallmöbler. Har även målat en stol i samma gula färg. Arbetsledaren: 

Superkillen har mått bättre nu, han kom hem med en tia i matteprov igen! Vi behöver inte fundera var hans begåvning finns. Och han har helt underbara lärare som ser pojken bakom en del funktionshinder, de försöker uppmuntra och berömma honom, men sånt rinner av honom som vatten på en gås. Men, han är oftast en glad pojke och har som sagt minsann sina begåvningar. Snart ska vi på EEG, nervöst vad det ska visa. Det är alltså en sorts hjärnskanning, visar inte alls allt, men åtm. hans "elfel" som han kallar epilepsin. :) Finns tyvärr tecken på att den har blivit värre, därav den nya EEGn. Men vi vet säkert sen när den är gjord.

Cirkusdirektörens måndag

Ett tag sen sist. Har varit väldigt mycket av allt häremellan, men ska försöka få ner några rader denna fagra måndagmorgon.

Är arrangör för ett evenemang på Facebook nu i några dagar, den finns här. https://www.facebook.com/groups/392831277438555/  Det finns en hel del att göra, även om det "bara" är ett evenemang som finns på Facebook. Reglerna måste rabblas upp, o. kollas lite att deltagarna följer dem (vilket de nästan 2000 medlemmarna i gruppen nästan alltid gör, hatten av för det!), evenemanget ska marknadsföras o.s.v. Det är en auktion för barnkläder och saker, allting som hör till en barnfamilj. Har själv lite kläder jag ska försöka sälja bort. Antagligen inget av de egna barnens, utan mer de kläder jag planerat att sy nåt av men det har aldrig blivit av...

Primadonnan har haft spännande dagar, det har varit både penkkis och de gamlas dans. På dansen var hon så fin; svart långklännning, svarta spetshandskar, ett silverdiadem i det svarta håret. Stolt! Nu är hennes klass äldst i gymnasiet. Hon satsar på biologi och kommer nog inte att vika en tum från det. Både hon och de yngre syskonen får snart sportlov, välförtjänt!

Själv har jag ett lite större renoveringsprojekt på gång, hämtade målfärg för det i lördags, få se om jag hinner börja med det idag och fixa hit lite bilder. ;) Igen handlar det om återvinning/återbruk, att göra om nåt begagnat till nåt nytt. Men som sagt, denna gång är det målfärg och pensel, eventuellt såg och sandpapper, som är verktygen, inte symaskin och sax.

Nu hoppas jag att speciellt vår Superkille får en fin dag, hans hälsa har inte varit den bästa det sista halvåret, nu hoppas vi att det vänder.

Trött dag

Är väldigt trött idag. Primadonnan och Clownen är sjuka, kanske Cirkusdirektören har en släng av samma bobba. Men tröttheten beror nog säkert också på meddelandet jag fick från skolan, Superkillen hade inte mått så bra där igår på en lektion, p.g.a. sina neurologiska problem. Önskar man kunde införa ett äkta trollerinummer till denna cirkus och hockus pockus sku alla vara friska. Är nöjd och tacksam över det mesta vi har, men ibland blir man lite matt då man just tänkt att nu blir det en lugnare period med sjukdomar och motgångar, o. så blir det inte heller så. Men nu lite kaffe för att skingra tankarna lite. 

Och så fick vi glädjas åt denna spektakulära soluppgång i morse! Synd att det inte gick att få en bättre bild, men enligt mej så är denna tillräckligt bra. :) På de andra fotona ser man inte de fantastiska färgerna lika bra.

Hoppas så innerligt att Superkillen ska få må bra under denna skoldag, det är en lång dag och han har dessutom en tandläkartid att passa. Han går gärna till tandläkaren, det tycker han är intressant! :) Så inga problem med just det, men det är trots allt en extra programpunkt under skoldagen som rubbar cirklarna. Men kanske det ändå går bra. Återstår att se. Tröstande nog så har han helt fantastiska vuxna runt omkring sej under skoldagen. Han stortrivs i skolan, idag skulle de dessutom skrinna, vilket han verkligen tycker om.

"Ära vare gud i höjden, denna har jag gjort i slöjden"

nu får jag känna mej blåst! Jag blev helt grundlurad av en lågstadie elev. Han kom hem tidigt idag efter en kort skoldag. Kommer in i köket där jag dricker kaffe o. säger: "Mamma vill du se vad jag gjorde i slöjden?" Jag svalde allt med hull och hår. "Jovisst, jag vill jättegärna se vad du gjort." Gossen försvinner till hallen o. skolväskan och återvänder och ser ut att ha nåt i händerna bakom ryggen. Kommer fram till mej, frågar: "Gissa vad jag har gjort!?" "Nej jag kan inte gissa, visa!" O. så tar han händerna från bakom ryggen o. visar vad han gjort; ett sår på handen! O. så skrattar han och är överlycklig att han fått lurat Mamma... 
Fick inte veta om han fått nåt annat gjort på slöjden än lemlästat sej själv, men kanske jag får veta det i nåt skede...

återstår att se.

funderar över hur månne veckan som ska börja ska bli. Den gångna veckan var ett berg- och dalbana med Superkillens skolgång och vi önskar så innerligt att hans skoldagar sku, om ens tillfälligt, gå lite bättre en tid. Han har fått en ny reträttplats i skolan, ett ställe dit bara han får gå. Där kan han stänga om sej. Dit får han gå då hans sinnen börjar "koka över"; när det är för stökigt i klassen, skolkompisarna busar för mycket eller det annars blir för jobbigt på rasten eller lektionen.
Var till skolan i torsdags, fick träffa läraren och rektorn, även assistenten och slöjdläraren fick jag byta några ord med. Vilken enastående personal den skolan har! De har alltid en lösning de provar på, de ser det väsentliga. De ser den enskilda eleven; vad behöver just denna flicka eller pojke. Så fort nån situation uppstår drar de snabbt fram en bra lösning, som dessutom funkar, o. om den inte funkar så har de en annan lösning. Vår Superkille med bl.a. Aspergers är så trygg i den skolan! Med de andra barnen går det inte alltid så bra, och det där att använda penna i skoluppgifterna funkar inte heller riktigt. Men han kämpar och är dessutom väldigt villig att gå till skolan och han lär sej det han ska. I förra skolan hade han vitsord som 5 och 6, i denna skola har de stigit till åttor och nior! Vår tacksamhet till personalen där vet inga gränser. Och i vilken annan skola skulle detta hända: Då jag rett upp det mesta i skolan senast jag var där såg rektorn mej rakt i ögonen, log vänligt, gav mej en varm kram och sa: "Detta bli nog ännu riktigt bra!"
Jag är mållös.

en plats på jorden

har igen fått konstatera att livet i denna familj aldrig är tråkigt. Aldrig. Alla dessa figurer som bebor detta hus bjuder på en ständig show. Alla vi högst icke perfekta, tokiga typer med lite skavanker, sjukdomar o. lindriga handikapp. Skulle vi vara samma familj utan just dessa skavanker? Jag skulle inte vilja ändra på oss för något i världen. Ibland, om dagen varit dålig, kan jag tänka hur det skulle vara om vi alla var helt friska, ingen av oss skulle ha Aspergers, epilepsi eller hjärnskada. Om ungdomarnas kamp att hitta sin plats i världen skulle gå som en dans. Hur skulle det vara. Skulle det vara bättre eller bara en annan verklighet. Skulle vi har formats till dom vi är utan törnen vi fått o. skavankerna som finns?
Ibland jämför jag en familj med ett inrett hus. Var vill jag bo?
 I ett propert, moderiktigt hus? Med all inredning från Ikea, med lite inslag av Marimekko och eventuellt Aarikka. Allt är polerat och rent, hela tiden. Det mesta går i vitt men enligt säsongens skiftningar finns inslag av grafitgrått, lite rött eller mossgrönt. Den obligatoriska Maskroslampan hänger ur taket i det sparsamt inredda vardagsrummet. Ingen disk ligger nånsin framme i köket. Inga människor syns oftast heller till, för människor stökar bara till det. Människor orsakar oreda, disk, mattor som flyttar sig ur sitt läge, de fint placerade filtarna i soffan rubbas. Människor kanske fryser och vill värma sej under filtarna, en liten människa kanske, gud förbjude, vill bygga en koja av designerfiltarna.
Eller, vill jag bo i ett hus som kanske varit med en tid? I hundra år kanske, eller mer. Oberoende ålder på själva huset är inredningen skaffad lite nu som då. Där finns farmors gamla stolar. En är lite ranglig, så gäster måste varnas. Den håller, men gungar en smula då man sätter sig. Eller flyttar på sej. Eller gör hastiga rörelser. Där är mattorna som svärmor vävde, gardinerna med små blommor på som man övertagit efter mamma. Skor står någorlunda uppradade vid ytterdörren.
I huset är det ibland snö på golvet i hallen. Det smälter till små pölar som någon sen torkar opp, om man orkar o. råkar se dem. Ibland stiger man i dem med sina stickade sockor o. då bannas man lite. Då man dukar bordet i huset, den med hack i bordskivan och inte en speciellt slätstruken duk, matchar ingen av tallrikarna. Glasen finns det också minst tre olika sorter på bordet.
Färgskalan i huset är inte bara mycket brokig, den saknas egentligen. Det blir fort så om man tapetserar eller målar om då man har tid, råd eller inspiration, eller en kombination av dessa.
Mitt val är enkelt. Aldrig att jag skulle vilja bo, eller ens vistas, i det "perfekta" huset. Livet i ett hem och en familj ska vara lite organiserat kaos. Det ska vara saft som spills på golvet. Det ska vara filtar som blir till kojor. Det ska finnas plats att andas. Plats att vara lessen o. gråta, plats att hojta, skratta så man får hicka.

"Ge mej en plats på jorden
inte nödvändigtvis i solen
men med ett fönster mot gatan
jag kan öppna och stänga
som jag behagar. "
Eva Dahlgren

Nyårsafton

Nu e då den sista dan av 2014. Kan inte skryta med att det var den bästa av alla år. Mycket besvär o. sjukande rymdes med, även sorg. Men såna år finns också, även om man skulle önska att det var annorlunda.

Ljusglimtar rymdes också med. Cirkusfamiljens Clown fick hålla på med teater, som hon tydligen är skapad för. Superkillen gjorde enorma framsteg i skolan, tack vare skolbyte började han istället för fyror och femmor få 8, 9 och 10 i vitsord! På ett halvår...Äldsta dottern, Primadonnan, fick trots sina studier, ett jobb på ett åldringshem och stortrivs. Superpappan fortsätter på sitt jobb som han haft ca. 10 år och som passar honom bra. Där får han använda sina Superkrafter, d.v.s. sin ovanliga begåvning för teknik och innovationer. Han är en Österbottnisk Oppfinnar-Jocke! Cirkusdirektören själv upptog bloggandet igen detta år. Det är givande och jag har träffat många nya människor genom mitt skrivande. 

Ni ska nu ha en riktigt trevlig nyårsafton. Önskar er lycka och välgång inför 2015! 

ett nyårskort min Farmor fick 1918

klippa hår

-När får jag klippa ditt hår, frågar Clownen av Superkillen.

-Eh... Imorgon.

O. så fortsätter det.

-Du lovade att jag skulle få klippa dej idag, säger Clownen. 

-Jo, lite senare...

O. så fortsätter det, vecka ut o. vecka in, Superkillens kalufs blir inte det minsta kortare, utan bara längre. Kanske han delvis trivs med lite längre hår, men han drar sej nog för hårklippning för att han tycker det är obehagligt. Precis som hårtvätt, inte en favorit. Då han var liten och ingen ännu visste att han hade superkrafter, undrade vi varför han var rent av rädd för duschen. Hur vi än visade och tog det lugnt var det där med duschande inget för honom. Senare fick vi ju veta att han har väldigt känsliga sinnen, varmt vatten känns olidligt hett, duschstrålen känns som ett slag. Dessutom låter allting annorlunda i ett badrum än i andra rum. Men man behöver ju inte tvätta sig hela tiden. Även håret får vara lite långt. Så länge man hålls någorlunda hygienisk, borstar tänderna, tvättar händerna, så e det ingen fara.
Man måste välja sina strider.

pyssligt

Snart blir det att ställa i ordning huset för Julen. Superkillen har börjat pyssla lite, Hamapärlor gäller just nu. De är bra för hans koncentrationsträning och att träna att uttrycka sig själv. Han har så mycket energi och ide'er, men svårt att "få ut dem ur huvudet". Där är pärlorna bra, han får dessutom hålla på med färger som ju är så viktiga för honom.
Sonens senaste "byggnadsverk". Ber om ursäkt för det suddiga mobilfotot.

lösningar

Vi i Cirkusen är intresserade av speciallösningar, innovationer och uppfinningar. Både intresserade av konstruktionen och ide'en bakom men också hur de används. För dem i hushållet som lider av sinnesöverkänslighet har vi blivit rekommenderade att ha olika sorters belysning i hemmet. Så nu har vi det. Lampor som byter färg, en lurvig dyna som lyser (och byter färg), stora runda lampor som kan ställas att lysa i en mjuk färg; gult, rött, blått eller byta färg. Olika små belysningspunkter, gärna med färg. Alla dessa ska gå att röra i, gärna även plocka upp o. känna o. titta på när de lyser.
Just färg är väldigt viktigt, speciellt för Superkillen. Då han var mindre kunde han inte få nog av färger, han ritade eller målade aldrig, men kläderna skulle vara så färggranna som möjligt. Nu gillar han fortfarande färger, men åtminstone skolkläderna har blivit mer mainstream. Men färggranna kläder är ju verkligen på mode för pojkar också, så nu är han nog som fisken i vattnet!
T.ex. kläderna nedan skulle han nog godkänna. :) Plaggen finns att köpa hos Polarn o. pyret, H&M och Me&I.

Magiska skolan

En ny vecka. Hoppas innerligt att denna blir lugnare än den förra. Veckan var ytterst händelserik, för alla men speciellt för Superkillen som sku behöva så mycket lugn o. ro. Det var många positiva saker också men då man tar in alla intryck runtomkring sig så blir det väldigt fort så väldigt mycket. En dag var det bråk i skolan, slagsmål rent av, men det gick att reda ut o. allt borde vara bra med det nu. Skolan är fantastisk, de har kunskapen och viljan att ta tag i saker. Dock utan att förstora nåt, eller vifta bort.
Superkillen blev befriad från handarbetslektionerna nu. De är så stökiga lektioner så för en unge som tar in alla sinnesintryck till 100% blir det överväldigande. Klassläraren tog initiativet, rektorn godkände omgående och Cirkusdirektören stod som ett ovanligt förbluffat frågetecken. Tänk att saker kan ordna sej, som genom ett trollslag. I förra skolan skulle man aldrig gjort sådär, men så funkade inget heller. I den här skolan ser man det väsentliga. Man ser individen, med de individuella behoven. Denna skola är en väloljad maskin, det rullar på. Helt fantastiskt.

Framsteg

Var på möte vid Superkillens skola idag, med rektorn, klassläraren och specialläraren. Fick så goda nyheter! Trots sin lindriga hjärnskada, epilepsi o. Aspergers gör han enorma framsteg. Om de skulle dela ut betyg nu skulle han få ungefär 8 i de flesta ämnen ( i förra skolan var allt avsevärt lägre), han skulle få minst 8 i uppförande också, vilket verkligen inte är illa då man vet att han har svårt att förstå sig på sociala regler o. dyl. Han e en begåvad kille o. har nu vuxna som vet hur man får fram begåvningen. De stöttar o. uppmuntrar, men låter honom också få lugn o. ro då det behövs. Fantastisk skola det där, o. en enastående gosse! Är så stolt.