Kycklinghälsningar

Såhär stora har våra kycklingar blivit nu! Alla har växt om sina mammor, men inte om Pappa Tupp, han är såpass stor! 

Nu har jag sytt igen. Långt över husbehov. Det blir främst mössor och halsskydd, hösten till ära.

Halsskydd för småbarn av Paapiis ekologiska bomullstrikå. De gulas krage är av supermjukt material, inte ens den känsligaste ungen kan klaga över att den skaver eller kliar!

Denna halsskydd är sydd av återvunnet material. I ett tidigare liv var detta en Me&I tröja. Nu med kant och krage i ljusgrått.

honhanhen

I våras fick vi våra första kycklingar någonsin. Så roligt att följa med då de lilla liven växte o. lärde sej att vara höns. Eller tuppar, som det sen visade sej att majoriteten var. Nu har vi bara en ungfågel kvar som vi inte vet om är hon, han eller hen. Därför har vi nu fått börja leta efter äggömmor i skogen, och igår kväll hittades detta bo vid ett urgammalt dike:

Fint eller hur. Plockade med mej äggfyndet, antagligen vuxna hönan Maj-Lis som varit framme, av äggens storlek o. färg att döma. Alla våra höns lägger olika ägg.

 Våra höns, hela flocken, får gå fritt ifall de vill. Här spatserar nästa alla ungfåglarna på gräsmattan. Men för det mesta håller de till i en liten skogsdunge nära hönshuset. Där är det också mer skyddade för rovfåglar, vilka vi har gott om. "Spärringa" som den äldre generationen kallar rovfåglar häromkring. Hittills har vi fått behålla alla våra höns, men risken att nån stryker med såhär på höstkanten är relativt stor.

 En av orsakerna till varför vi inte kan ha några planteringar på bakgården. Denna unga tupp, o. hela flocken med honom gräftar opp allting. Men det är ingen fara, hos oss finns det plats att gräfta!

O. så en bild från ett avlägset hörn av vår gård, här får allt växa fritt utom gräsmattan. Nästa vår blir det att skaffa får som landskapsvårdare.

Lite sommarblommor och trädgårdsmästarna

Kattungsnostalgi och kycklingar

Va det är mycket på gång nu! Inom familjen, i skolorna, på jobb, i trädgården, i hönshuset... Sån är våren!
Ifjol ,ungefär vid samma tid, hade vi kattungar. Vår gammelmor Sessan fick så söta små knyten. Hennes sista kull. Här ligger hon och myser med de två tjejerna i kullen. Den svartvita stannade hos oss, lilla Kajsa. Den gråvita fick flytta till en bekant familj med barn, hon döptes till Gullan. De tredje var en helgrå, lurvigare sak. Kullens enda frass flyttade också till en bekant barnfamilj och döptes till Mercedes. De lever alldeles utmärkta kattliv alla tre.

 På denna bild har storasyster Liten klämt in sej i lådan. "Jag vill också mysa med Mamma även om jag är för stor och inte alls egentligen får plats!" Kajsa ser storögt på syrran. "Vem är du och vad gör du här??"

Denna vår har vi ju då haft kycklingar, första gången någonsin. Det blev fyra små dunbollar. Skulle ha blivit fem om inte jag (eller om det var hönsen) i misstag gjort hål i ett av de befruktade äggen. :( Den blev bara att kasta. Nu har de fyra växt till sej ordentligt, här är ett foto men det är nästan omöjligt att fota dem eftersom de rör på sej hela tiden! 

Pappan med en av de mörkare kycklingarna.

Mamma Herbert uppe på stenen, en mörk och en ljus kyckling vaktas i bakgrunden av mamma Maj-Lis.

kycklingar

I april blev våra tre hönor och tuppen föräldrar till fyra bedårande dunbollar. Nu är det redan relativt stora och vi håller på att träna dem att bli så tama som möjligt, mammorna är inte speciellt tama. Tuppen är tam, tack vare familjen vi köpte honom av. De hade tydligen varit så snälla mot honom och vant honom vid folk så att han nu som en stor och ståtlig tupp är snäll och lugn. Om han somnat på fel ställe är det bara att lyfta upp honom o. kånka in den rejält tilltagna fågeln, han pratar lite medan man bär honom, säger väl "Jag somnade ju där jag ville, varför stör du mej?"
Vi fick två ljusa kycklingar och två mörka. Ska bli väldigt intressant att se hur de börjar se ut när de är stora!

                                              Första bilden på en del av de små.

 Det var trångt och mysigt i redet med tre mammor som höll en varm och trygg.

Nu är alla tre kycklingarna så pass stora att de börjar ha ordentliga fjädrar och stora vingar. Lyckas inte flytta över nån bild av dem som större, men det går säkert senare. Kycklingarna äter massor; hönsfoder, ärter, kött, gräs, blad, bröd... Man behöver mycke energi för att traska runt o utforska världen o växa!

våren

har inte haft möjlighet att blogga på en tid, livet och vardagen har liksom kommit i vägen... :)

Vi går i väntas tider här, vilken dag som helst kläcks våra allra första kycklingar. Var nyss och kikade, men inga dunbollar syntes till ännu. Det besynnerliga i det hela är att det inte finns bara en mor till de små, utan i redet ser det dagligen ut såhär:

varför de tre damerna alla ska klämma in sej i samma rede vet jag inte. Det är den ljusaste hönan, hon längst till vänster som ursprungligen började ruva men dom andra två "joinade" henne och vägrar flytta på sej. Den moderna familjen...? Och detta gör den blivande barnafadern dagarna i ända:

Han spatserar omkring och visar upp sin fina fjäderdräkt. Det är hans jobb, liksom.

Sen har vi också haft Sorgen på besök på vår backe, vår ena hund Freja gick bort. Hon var bara 7 år men fick problem med lederna så det var bäst att låta henne gå vidare. Vi saknar vår stolliga vän. Hon var en finsk stövare men inte det minsta rastypisk; trots att hon var en tik var hon stor som en kalv och förstod sej verkligen inte på jakt. Men hon var snäll och söt och lämnade ett tomrum efter sej. 

Freja, hennes första vinter. 

hönsen i arbete

Hönsen har börjar jobba igen. 

Gjorde en "kloss" till våra fjäderprydda vänner. Den bestå av all slags frön och gryn, i kokosfett. Denna får de hacka på, för höns måste få hacka och picka, det hör till deras natur. Klossen är mycket populär, ibland uppstår det kö till den. Den har ett "inbakat" upphängningssnöre, så den hålls ren och torr. Dessutom gör snöret att klossen rör på sej lite, det ger extra utmaning till hönsen.
Våra höns går också ute nästan året runt, med ständig möjlighet att gå in, naturligtvis. Nattetid och vid köld stänger vi om dem.

tidsbrist

verkar inte ha så mycket tid att blogga nuförtiden... Har nån gång fått frågan: "Vad gör du på fritiden?"
Va då fritiden... :D

Håller på och målar och tapetserar gamla möbler som behövde repareras och piggas upp. Bland annat dessa:

De är nu nästan färdiga, men en hel del jobb återstår. De har fått en varm gul färg, och skåpet ska få tapet på dörrarna. De är snart våra nya hallmöbler. Har även målat en stol i samma gula färg. Arbetsledaren: 

Superkillen har mått bättre nu, han kom hem med en tia i matteprov igen! Vi behöver inte fundera var hans begåvning finns. Och han har helt underbara lärare som ser pojken bakom en del funktionshinder, de försöker uppmuntra och berömma honom, men sånt rinner av honom som vatten på en gås. Men, han är oftast en glad pojke och har som sagt minsann sina begåvningar. Snart ska vi på EEG, nervöst vad det ska visa. Det är alltså en sorts hjärnskanning, visar inte alls allt, men åtm. hans "elfel" som han kallar epilepsin. :) Finns tyvärr tecken på att den har blivit värre, därav den nya EEGn. Men vi vet säkert sen när den är gjord.

söprajs!

Kom in i köket häromdagen och möttes av denna syn.

Hade ju inte hjärta att schasa bort henne heller, söta, besynnerliga Kajsa som man kan hitta precis var som helst.

Låt mig presentera:

tuppuppköp

När mina barnbarn, åtskilliga år från nu, frågar mej: Vad gjorde du lördagen den 24.1.2015 ska jag svara: Jag åkte hela vägen till det exotiska Ytterjeppo och köpte en tupp! 

Så nu e han här. Vi hoppas att han ska bli far till åtminstone några kycklingar, och blir det så så måste vi bygga ett större hönshus. Men det får vi se sen. En snäll o. fin tupp har vi minsann fått! Men ut ville han inte. 

Slutresultatet

Den hemgjorda fågelmaten blev en hit. Hittills har åtminstone mesar och talgoxe kalasat på maten som är upphängd lite här o. var i träd o. dyl. lämpliga ställen, tillräckligt högt så att våra glupska katter inte allt för enkelt kan plocka åt sej varken maten eller fåglarna... Våra katter äter nästan vadsomhelst som kan liknas vid mat, även fågelmat.
Såhär ser slutresultatet ut:

dukat för tipu

har varit pysslig ikväll och gjort mat till småfåglar. Vi bor ute på landet och matar småfåglarna varje vinter. Men de senaste åren har de ratat de köpta talgbollarna vi lagt ut till dem, så nu försökte jag göra egna. Återstår att se om de går att få ur formarna...
Såhär gjorde jag:
Tog en hög med små, gamla kakformar.
La ett band i varje för upphängningen.
Smälte kokosfett.
Hällde fettet och diverse frön o. nötter i formarna.
Väntar att det hela ska stelna.
Imorgon blir det att hänga ut dessa lite varstans i trädgården.

Berättar sen om vi fick något besök. 

hälsningar från hönsgården

till vår cirkus hör ju också en hel djurpark, bestående av;
Två hundar: Sunna, en lapphund som är försiktig och snäll. Freja, en finsk stövare som är stor som en kalv men väldigt snäll o. älskar mat.
Fem och en halv katter; Gammelmor Sessan, som är mor till alla andra av våra kissor. Hon är klok och snäll, så smart så att hon nästan är läskig. Liten, en besynnerlig liten sak som har tappat topparna av öronen och därav fick smeknamnet Nalleöra, hon är rysligt snäll men rädd för precis allt. Henne kan man hitta på de mest besynnerliga ställen. Till hennes särdrag hör också att hon inte kan jama. Miu, en nästan helsvart dam, men som har en liten vit fläck på bröstet. Är ibland osams med de andra men får hon bara var ifred på sin favoritplats i fåtöljen så är allt frid o. fröjd. BobCat, tidigare frass, numera konsult. Kärleksfull så det rinner över, tillgiven och älskar mat. Kajsa, kattungen som kom till oss i fjol, en underbar figur som verkar ha stannat i växten men mår som en prins (prinsessa). Den halva katten vi har är Micki, han är "byafrassen"; han rymde hemifrån och hittades ett år senare hos Clownens bästa kompis! Tyvärr hade han blivit ganska förvildad och trivdes inte mer hos oss. En familj i byn adopterade honom men ibland får vi ännu besök av honom; stor o. trind har han blivit, fin blank svart päls.

Liten tyckte absolut att hon kunde plantera sin lilla rumpa på vår tomtesamling.

Miu.

BobCat sjunger en serenad till en björk.

Lilla Kajsa ska vara med överallt. 

Två kaniner har vi också; Lejonman kaninerna Essi och Simon. Essi är en äldre dam, svart och brun och inte riktigt tam. Simon är hennes son och började sitt liv som Siri, men sen hockus pockus så började det dyka opp kaninungar hos Essi så "Siri" fick flytta till en egen bur och börja heta Simon istället. Simon är snäll o. lugn, en lurvig, grå filur.
För tillfället tre blandrashöns. Damerna Herbert, Maj-Lis och Snus-Prillan. De är bruna blandrashöns som tydligen har hört ryktet om att de ska nu få en tupp för plötsligt, efter ca. tre månaders paus har de börjat värpa igen. Trots kölden, men de har det ju varmt och mysigt i sin lilla stuga. Kanske de började märka att dagarna blivit lite längre. Vi hoppas att de godkänner den fina svartvita tuppen som är på väg och att de eventuellt skulle få några kycklingar till våren. Det vore så roligt!

The ladies

Höna Pöna och Kissi Missi

Idag är det så pass varmt så hönsen vågade sej ut ur hönshuset. De behövde nog få flaxa runt lite och frisk luft gör ju nog också dem gott. Här är en bild från tidigare i höst. Flocken består numera av enbart tre damer, men kommer nog väl att utökas så småningom.

Och så en bild på några av våra katter. Kajsa och BobCat nästanslåss, lite smällar utdelas. Men för det mesta är dom sams.

Djurparken

Vi lever inte bara mitt i en cirkus, vi har djurpark också.
Här är några av invånarna.

Från vänster Herbert, Snus-Prillan och Maj-Lis. Herbert är inte en tupp, Superkillen skulle absolut ha en höna som heter Herbert.