Skyddsängel i form av säkerhetsbälte

Vår familj har igen gått se att säkerhetsbälte räddar liv och hälsa. Använd säkerhetsbälte! I lördags voltade vår vuxna dotter med min bil, som passagerare hade hon sin lillebror, Superkillen. En serie olyckliga omständigheter gjorde att vi föräldrar blev kallade till en olycksplats. Det första vi ser är en massa blinkande ljus från utryckningsfordon och sedan min bil i diket, voltad så den låg på taket. Våra barn syntes inte till men brandmännen sa att de fanns i ett av deras fordon. Dessa underbara brandmän var lugna och sansade och en av dem tittade mej vänligt i ögonen och sa de underbara orden: "De har klarat sig bra med tanke på hur olycksplatsen ser ut". Så fick jag se våra barn, de satt i en bil med stödkragar på sej. Dottern var chockad, Superkillen reagerar annorlunda än majoriteten på de flesta situationer så han var ok. Sedan kom polis och ambulans men det visade sej att ingen behövde ambulans till sjukhuset även om det först verkat så. Ambulanspersonalen tog hand om barnen, även de på ett alldeles fantastiskt sätt. De undersökte och fick sen telefonledes klartecknet att de fick skicka hem dem till föräldrarnas vård. De vänliga, och superproffsiga, poliserna pratade turvis med dottern och mej. De fotade och kollade olycksplatsen tillsammans med brandmännen och kom fram till att olyckan berodde på en kurva+en katt+mycket löst grus. Dottern körde av vägen (i låg hastighet, tack och lov) då hon gjorde en liten väjningsmanöver, hamnade på det lösa gruset och tappade kontrollen över fordonet som "rullade" på gruset, ner i diket och voltade över på taket på andra sidan diket. De sa att det var en ren olycka och kunde ha hänt vem som helst. Det var vi tacksamma över att få höra. Alla, både polis, brandmän och ambulanspersonal sa att säkerhetsbältena hade räddat dem från allvarliga skador. Så använd bilbälte, snälla ni! Även på korta sträckor och vid låg hastighet! Våra barn hade hängt upp och ner i min bil och hamnat att krypa ut genom en sidoruta, men de enda skadorna de fick var några minimala skråmor och några små blåmärken. Bilen är skrot, nedan en bild där man lite ser hur det ser ut. Men våra barn är hela. 

allting är så awesome

För den som har sett Legofilmen är det nog lika svårt som för alla andra drabbade att få bort sången Everything is awesome ur skallen. I morse, då Superkillen skulle till skolan, så var han jätteglad. O. då en Superkille är jätteglad så är han JÄTTEGLAD. Då är man så glad att man studsar, vevar med armarna, går omkring och sjunger Everything is awesome, om och om igen. För att sen helt plötsligt se på klockan och upptäcka: "Oj jag blir sen till skolan", snabbt och effektivt klä på sej, se till att man har allting med sej som man ska ha och sen nästan helt självständigt ta sej till skolan. Såna morgnar förgyller ens dag, nåt att se tillbaka på de dagar som inte är så awesome.

Snart ska Superkillens skola delta i en riktigt stor vårkonsert. Detta innebär att uppträda i kör och allt som liknar det är väldigt svårt för en med Superkrafter. Alla står så nära, puttar i varandra, någon har använt shampoo som luktar starkt, det prasslar, nån hostar nära inpå, och sången... Den kommer från alla håll och man kan inte komma undan även om man får stå i ett hörn, har Superkillen berättat. Någon sjunger tyst, någon högt, någon pipigt och man måste stå stilla. Men hur stilla, blickstilla, man själv än försöker stå så flyttar ändå Evert som står brevid på fötterna. Sandra tappar ett hårspänne. Vincent kliar sig i huvudet. Allt det stör då man tar i från tårna för att inte stå och studsa. Inte veva med armarna. Inte springa bort även om man vill. Man vill gärna göra som alla andra, vara som alla andra. Så man deltar om det bara går. Men man kämpar o. funderar o. förbereder i veckor. Även om man kan bli befriad från sin tjänst som körsångare vill man delta. Man vill vara en del i gruppen, i sitt lag. Bara det att Superkillen verkligen vill och gör sitt bästa för att vara en medlem i laget gör mig till en väldigt stolt Cirkusdirektör!

Paapii

Har suttit en hel del här idag.
Tässä on tullut istuttua aika paljon tänään:

Superkillen har inte haft en riktigt bra dag o. han ville att jag skulle sy för han fixade det inte just idag. Så vi hjälptes åt. Han ritade ett mönster till en tröja och jag sydde den. Inte alla som har egendesignade kläder! Såhär blev det.
Superpojalla ei ole ollut hyvä päivä, mutta hän halusi että ompelen hänelle. Hän piirsi kaavat paitaan itselleen ja minä ompelin. Kaikilla ei olekkaan itse designattuja vaatteita! Lopputulos:

Gossen är nöjd även om jag klippte ärmarna fel, men som sagt; han är glad och nöjd. :) Vi tackar Paapii för tygerna, jättefina!
Poju on tyytväinen vaikka leikkasinkin hihat väärin, mutta ei se häntä haitannut. :) Kiitos Paapii ihanista kankaista.

Imorgon pysslar vi av bl.a. detta:
Huomenna askartelemme mm. näistä:

bilder på slutresultatet kommer sen.
kuvia lopputuloksesta tulee sitten.

aktivering

Nu har vi då sportlov. De större barnen är "på vift", Superpappan arbetar i skogen och jag och Superkillen är hemma. Han sitter nu vid datorn och spelar sitt nya spel, Goat simulator. Ett spel som går ut på... ja jag vet inte. Man låtsas man har en get. Eller äger en get. Getter i största allmänhet. Borde få aktiverat honom på något sätt, han sa att vi skulle jobba och pyssla mycket idag, få se om jag får igång honom. Han har svårt att avbryta en aktivitet som han har påbörjat, går in hundraprocentigt i det han gör.
I fredags hade hans skola musikcafe', och de elever som ville uppträda fick göra det. Och vad gör vår lilla elev? Jo han anmäler sig, han ska spela trummor. Grejen är att han inte kan spela trummor. Det är en smula knepigt att uppträda med ett instrument man inte bemästrar. Men, såhär gick det: Då dagen för showen kom ville han backa ur. "Det är så många i publiken och jag kan ju inte spela trummor". Han hade tränat lite på en liten snutt, sa till honom att han får avgöra själv hur han gör. Väl i skolan hade skolkamraterna uppmuntrat honom att spela, och det hade vår kille minsann gjort! Han hade klivit upp på scenen, rektorn hade presenterat honom och berättat för publiken att detta är sjunde gången han spelar trummor. Han hade spelat felfritt! Och fått en massa applåder. Och antagligen en självkänsla som växte till det dubbla!

Hiihtoloma on alkanut. Kotona vain Superpoika ja Sirkustirehtööri. Mitenkähän saisi nuoren miehen pois tietokoneen äärestä, kuulemma tänään askarteltaisiin ja tehtäisiin kaikenlaista. Mutta häntä on niin vaikea saada lopettamaan aloitettua tehtävää... Uppoutuu sataprosenttisesti siihen mitä tekee.
Eilen oli hänen koulullaan musiikkikahvila. Kaikki oppilaat jotka halusivat olivat saaneet esiintyä. Ja meidän nuori mieshän oli ilmoittautunut rumpaliksi! Ongelmana vain se että hän ei osaa rumpuja soittaa... Kun esiintymispäivä tuli, huomasi Superpoika että tuleekohan tästä mitään. Mutta tulihan siitä! Koulukaverit olivat kannustaneet, ja rehtori esitellyt hänet ja kertonut yleisölle että hän soittaa nyt rumpuja seitsemmännen kerran. Ja poika oli soittanut ilman virheitä! Itsetunto taisi kasvaa tuplaksi.

Nyt haen ompelukoneet esiin, ihana http://www.paapiidesign.com/ on lahjoittanut Superpojalle kangaspaloja, Iso Kiitos!

Nu tar jag fram symaskinerna, fina http://www.paapiidesign.com/ har sponsrat tygbitar till Superkillen, Stort Tack!

Önskar er en solig söndag! Aurinkoista sunnuntaita kaikille! 

tidsbrist

verkar inte ha så mycket tid att blogga nuförtiden... Har nån gång fått frågan: "Vad gör du på fritiden?"
Va då fritiden... :D

Håller på och målar och tapetserar gamla möbler som behövde repareras och piggas upp. Bland annat dessa:

De är nu nästan färdiga, men en hel del jobb återstår. De har fått en varm gul färg, och skåpet ska få tapet på dörrarna. De är snart våra nya hallmöbler. Har även målat en stol i samma gula färg. Arbetsledaren: 

Superkillen har mått bättre nu, han kom hem med en tia i matteprov igen! Vi behöver inte fundera var hans begåvning finns. Och han har helt underbara lärare som ser pojken bakom en del funktionshinder, de försöker uppmuntra och berömma honom, men sånt rinner av honom som vatten på en gås. Men, han är oftast en glad pojke och har som sagt minsann sina begåvningar. Snart ska vi på EEG, nervöst vad det ska visa. Det är alltså en sorts hjärnskanning, visar inte alls allt, men åtm. hans "elfel" som han kallar epilepsin. :) Finns tyvärr tecken på att den har blivit värre, därav den nya EEGn. Men vi vet säkert sen när den är gjord.

Trött dag

Är väldigt trött idag. Primadonnan och Clownen är sjuka, kanske Cirkusdirektören har en släng av samma bobba. Men tröttheten beror nog säkert också på meddelandet jag fick från skolan, Superkillen hade inte mått så bra där igår på en lektion, p.g.a. sina neurologiska problem. Önskar man kunde införa ett äkta trollerinummer till denna cirkus och hockus pockus sku alla vara friska. Är nöjd och tacksam över det mesta vi har, men ibland blir man lite matt då man just tänkt att nu blir det en lugnare period med sjukdomar och motgångar, o. så blir det inte heller så. Men nu lite kaffe för att skingra tankarna lite. 

Och så fick vi glädjas åt denna spektakulära soluppgång i morse! Synd att det inte gick att få en bättre bild, men enligt mej så är denna tillräckligt bra. :) På de andra fotona ser man inte de fantastiska färgerna lika bra.

Hoppas så innerligt att Superkillen ska få må bra under denna skoldag, det är en lång dag och han har dessutom en tandläkartid att passa. Han går gärna till tandläkaren, det tycker han är intressant! :) Så inga problem med just det, men det är trots allt en extra programpunkt under skoldagen som rubbar cirklarna. Men kanske det ändå går bra. Återstår att se. Tröstande nog så har han helt fantastiska vuxna runt omkring sej under skoldagen. Han stortrivs i skolan, idag skulle de dessutom skrinna, vilket han verkligen tycker om.

"Ära vare gud i höjden, denna har jag gjort i slöjden"

nu får jag känna mej blåst! Jag blev helt grundlurad av en lågstadie elev. Han kom hem tidigt idag efter en kort skoldag. Kommer in i köket där jag dricker kaffe o. säger: "Mamma vill du se vad jag gjorde i slöjden?" Jag svalde allt med hull och hår. "Jovisst, jag vill jättegärna se vad du gjort." Gossen försvinner till hallen o. skolväskan och återvänder och ser ut att ha nåt i händerna bakom ryggen. Kommer fram till mej, frågar: "Gissa vad jag har gjort!?" "Nej jag kan inte gissa, visa!" O. så tar han händerna från bakom ryggen o. visar vad han gjort; ett sår på handen! O. så skrattar han och är överlycklig att han fått lurat Mamma... 
Fick inte veta om han fått nåt annat gjort på slöjden än lemlästat sej själv, men kanske jag får veta det i nåt skede...

den värdefulla fritiden

just nu har jag inte så mycket fritid, även om den skulle behövas. Skulle gärna sy mellan varven, men det kräver koncentration och det är en lyx jag inte har råd med just nu. Så om jag har fritid en stund så ser jag kanske på en film, det kräver inte så mycket och man kan pausa vid behov.
Superkillens skolgång har krävt en hel del extra insatser på sista tiden, men nu är det en sån period. Går inte in på några detaljer men lite tufft har det varit. Vi är mycket tillsammans, Superkillen och jag, och vi trivs. Men visst nöter man på varann då man tillbringar dygnets flesta timmar i närheten av varann. Då behöver man fritiden och lite plats att andas.

Då jag har tid, och möjlighet att koncentrera mej, brukar jag antingen sy eller pyssla nåt av t.ex. papper. I vinter har jag bl.a. sytt handskar av trikå till mej själv, de blev riktigt bra. Och ganska roliga. ;) Modellen har jag ritat själv. Med i kollaget nedan finns också annat som jag sytt tidigare.

Kun aikaa, ja keskittymiskykyä löytyy, ompelen tai askartelen jotain esim. paperista. Tänä talvena olen mm. ommellut hanskat/kinttaat itselleni, onnistuivat hyvin. Aika hauskan näköisetkin niistä tuli. ;) Mallin olen piirtänyt itse. Kuvissa myös muuta mitä olen ommellut aikaisemmin.

Glittret på handskarna är smält snö...

Hanskoissa oleva kimalle on sulanutta lunta...

En dag av skogshuggande och Minecraftlego

Idag blev det att leva riktigt lantliv och bege sig ut i skogen och hugga ved för kommande vintrar. Fick gå en bra bit, ner för en stor backe, över stubbar, snödrivor o. diken, längs med en bäck för att komma fram. Väl framme kom jag på att det är ju just här som en björn rörde sej ett par år sen, klöste träd, rev myrstackar, bajsade, jagade rådjur och gjorde nu sånt som björnar gör. Det är en stor skog, så jag tänkte att eftersom björnen antagligen sover eller har flyttat så träffas vi nog inte. Gick och nynnade på "Björnen sover, björnen sover..." o. kikade över axeln ett par gånger. Nalle syntes inte till.

vi var hela familjen och hjälptes åt. Emellanåt var det kaffe o. saftpaus, så ofta man ville egentligen så att alla sku hållas på gott humor. Det funkade. O. se så fint vi hade dukat, med granris som bord och bordsduk!

Tonåringarna gick hem efter en stund, men Cirkusdirektören och Pappan och Pojken med superkrafter stannade kvar och högg mer skog. Somliga träd trilskades och ville inte alls ramla omkull. Men efter ett par tre timmar i skogen hade vi fällt och kvistat det vi skulle. En liten paus tog vi då också, för det var en bit att gå hem, det måste man ju också orka med. Ifall björnen skulle ha dykt opp sku han nog ha motiverat oss väldigt effektivt att ta oss snabbt hemåt.

Superkillen klättrade en hel del. Var tar den ungen all energi?? 

När vi kom hem hade barnens moster varit och lämnat en låda Minecraftlego till Superkillen! Så välkommet, de är svåra att få tag i och det var slutsålt överallt då jag skulle köpa såna till honom till jul. Legot måste ju omedelbart testas!

Så roligt att han fick Minecraftlego, det spelet är verkligen viktigt för honom. 

sjukstuga och barnklädsnostalgi

Idag är Superkillen sjuk med hosta och ont i halsen så han fick stanna hemma. Igår var storasyster Primadonnan hemma med samma åkomma. Hon blev lite illa tvungen att fara till skolan idag, hon är nästan vuxen och går i gymnasiet o. därifrån kan man inte vara borta mer än man riktigt måste.
Superkillen har ingen ro att vila sej, men så e det då man har så mycket som snurrar på i huvet, så många ide'er o. tankar o. funderingar. Nyss frågade han om det e ok att han sätter sej och lär sej programmering även om han e sjuk, då sa Cirkusdirektören blankt nej. Är väldigt imponerad av honom som ännu är i lågstadiet men redan har börjat med datorprogrammering men imponerad eller inte; ingen dator då man är sjuk.

Jag är ju anhörigvårdare så jag är "på jobbet" dygnet runt men såhär tidiga förmiddag brukar jag försöka ha lite fritid eller egentid som det väl nuförtiden heter. Satt nyss och tittade på bilder på kläder jag sytt under årens lopp, ofta av återvunnet material. Så glad att fotografier av allt jag sytt finns kvar, kläderna har sen länge åkt iväg till sina användare. Några plagg har jag sparat, främst för att använda som modell för framtida sömmerier. Nedan lite bilder.

Koska Ebballa on myös suomenkielisiä lukijoita kirjoitan vähän suomeksikin. Näin aamupäivisin yritän saada vähän vapaa aikaa, olen omaishoitaja eli lähes vuorokauden ympäri "töissä". Nyt olen katsellut vanhoja kuvia ompelemistani vaatteista, tässä alla muutamia suosikkeja. Ompelen usein kierrätetyistä kankaista.

Dockbyxor sydda av en Me&Iklänning.

Me&I mekosta ommellut nuken housut.

Tyget började sitt liv som gardin eller påslakan, blev till en fin och unik klänning.

Kangas aloitti elämänsä verhona tai pussilakanana, jatkoi elonpäiviään uniikkina mekkona.

En liten klänning i molntrikå.

Pieni mekko pilvitrikoosta.

Byxor av stjärntrikå

Housut tähtitrikoosta.

Me&Is body som blev förvandlad till en kortärmad tröja eftersom tyget blivit trasigt vid knäppena i grenen.

Me&I body josta tuli lyhythihainen paita koska haaranepparien ympäriltä oli trikoossa reikiä.

återstår att se.

funderar över hur månne veckan som ska börja ska bli. Den gångna veckan var ett berg- och dalbana med Superkillens skolgång och vi önskar så innerligt att hans skoldagar sku, om ens tillfälligt, gå lite bättre en tid. Han har fått en ny reträttplats i skolan, ett ställe dit bara han får gå. Där kan han stänga om sej. Dit får han gå då hans sinnen börjar "koka över"; när det är för stökigt i klassen, skolkompisarna busar för mycket eller det annars blir för jobbigt på rasten eller lektionen.
Var till skolan i torsdags, fick träffa läraren och rektorn, även assistenten och slöjdläraren fick jag byta några ord med. Vilken enastående personal den skolan har! De har alltid en lösning de provar på, de ser det väsentliga. De ser den enskilda eleven; vad behöver just denna flicka eller pojke. Så fort nån situation uppstår drar de snabbt fram en bra lösning, som dessutom funkar, o. om den inte funkar så har de en annan lösning. Vår Superkille med bl.a. Aspergers är så trygg i den skolan! Med de andra barnen går det inte alltid så bra, och det där att använda penna i skoluppgifterna funkar inte heller riktigt. Men han kämpar och är dessutom väldigt villig att gå till skolan och han lär sej det han ska. I förra skolan hade han vitsord som 5 och 6, i denna skola har de stigit till åttor och nior! Vår tacksamhet till personalen där vet inga gränser. Och i vilken annan skola skulle detta hända: Då jag rett upp det mesta i skolan senast jag var där såg rektorn mej rakt i ögonen, log vänligt, gav mej en varm kram och sa: "Detta bli nog ännu riktigt bra!"
Jag är mållös.

en plats på jorden

har igen fått konstatera att livet i denna familj aldrig är tråkigt. Aldrig. Alla dessa figurer som bebor detta hus bjuder på en ständig show. Alla vi högst icke perfekta, tokiga typer med lite skavanker, sjukdomar o. lindriga handikapp. Skulle vi vara samma familj utan just dessa skavanker? Jag skulle inte vilja ändra på oss för något i världen. Ibland, om dagen varit dålig, kan jag tänka hur det skulle vara om vi alla var helt friska, ingen av oss skulle ha Aspergers, epilepsi eller hjärnskada. Om ungdomarnas kamp att hitta sin plats i världen skulle gå som en dans. Hur skulle det vara. Skulle det vara bättre eller bara en annan verklighet. Skulle vi har formats till dom vi är utan törnen vi fått o. skavankerna som finns?
Ibland jämför jag en familj med ett inrett hus. Var vill jag bo?
 I ett propert, moderiktigt hus? Med all inredning från Ikea, med lite inslag av Marimekko och eventuellt Aarikka. Allt är polerat och rent, hela tiden. Det mesta går i vitt men enligt säsongens skiftningar finns inslag av grafitgrått, lite rött eller mossgrönt. Den obligatoriska Maskroslampan hänger ur taket i det sparsamt inredda vardagsrummet. Ingen disk ligger nånsin framme i köket. Inga människor syns oftast heller till, för människor stökar bara till det. Människor orsakar oreda, disk, mattor som flyttar sig ur sitt läge, de fint placerade filtarna i soffan rubbas. Människor kanske fryser och vill värma sej under filtarna, en liten människa kanske, gud förbjude, vill bygga en koja av designerfiltarna.
Eller, vill jag bo i ett hus som kanske varit med en tid? I hundra år kanske, eller mer. Oberoende ålder på själva huset är inredningen skaffad lite nu som då. Där finns farmors gamla stolar. En är lite ranglig, så gäster måste varnas. Den håller, men gungar en smula då man sätter sig. Eller flyttar på sej. Eller gör hastiga rörelser. Där är mattorna som svärmor vävde, gardinerna med små blommor på som man övertagit efter mamma. Skor står någorlunda uppradade vid ytterdörren.
I huset är det ibland snö på golvet i hallen. Det smälter till små pölar som någon sen torkar opp, om man orkar o. råkar se dem. Ibland stiger man i dem med sina stickade sockor o. då bannas man lite. Då man dukar bordet i huset, den med hack i bordskivan och inte en speciellt slätstruken duk, matchar ingen av tallrikarna. Glasen finns det också minst tre olika sorter på bordet.
Färgskalan i huset är inte bara mycket brokig, den saknas egentligen. Det blir fort så om man tapetserar eller målar om då man har tid, råd eller inspiration, eller en kombination av dessa.
Mitt val är enkelt. Aldrig att jag skulle vilja bo, eller ens vistas, i det "perfekta" huset. Livet i ett hem och en familj ska vara lite organiserat kaos. Det ska vara saft som spills på golvet. Det ska vara filtar som blir till kojor. Det ska finnas plats att andas. Plats att vara lessen o. gråta, plats att hojta, skratta så man får hicka.

"Ge mej en plats på jorden
inte nödvändigtvis i solen
men med ett fönster mot gatan
jag kan öppna och stänga
som jag behagar. "
Eva Dahlgren

Rubba inte mina cirklar...

Så var den intensivaste delen av julen över. Tack o. lov för det! Alla som har någon i familjen, eller ens känner någon, som hör till autismspektrumet vet hur svårt det är med högtider. Hos oss finns ju Superkillen och Superpappan, båda med bl.a. Aspergers och "uppskruvade sinnen". Allt ståhej runt julen, förväntningar, ändringar i dagsprogrammet, nya smaker, dofter, prylarna hemma byter plats, nya prylar dyker opp... Allt detta är väldigt stressande för dem. Variation är ingen krydda i deras liv, snarare nåt som skaver och irriterar. Julen kan vara stressande för vem som helst, men för dessa specialare tar det till en helt ny nivå.

Ett exempel är alla julmiddagarna både med familjen o. släkten. Superpappan är ju vuxen och kan säga nej tack till kladdiga såser, gratänger, sylta o. dressingar. Men det har varit svårare att få andra vuxna att förstå att Superkillen inte klarar av kladdig mat som rörts ihop. Men nu i år hamnade han inte i såna situationer, utan han fick plocka åt sej kokt potatis och skinka. Utan nånting till. Då vi åt julmiddag med bara familjen frågade han ängsligt på förhand om han måste sitta länge vid julbordet. Jag lovade att han får gå och läsa Kalle Ankas pocket "mellan varven", men gärna bara om det verkligen behövs. Vid maten åt han bara skinka och potatis och jag föreslog att han skulle ta ett rött juläpple till. Men då sa han: "Nej tack, dom är annorlunda än dom vanliga gröna äpplena. Jag skulle helst inte ha tagit någon mat alls, helst skulle jag bara ha tagit ett vanligt grönt äpple." Söta, kära barn! Som sagt, variation är ingen krydda i livet för honom och många andra.

vad nu!

Ebba har haft många nya besökare idag, välkommen och tack för att du kikar in!
För er som  inte läst bloggen tidigare kan jag göra en kort presentation.
Vi är en familj som bor i  Österbotten, till familjen hör mor och far, två tonårsdöttrar och en yngre son. Sonen och hans far har bl.a. Aspergers syndrom med allt vad det innebär. Jag är hemmamamma så att jag kan hjälpa och stötta. Jag styr o. ställer, fixar och ordnar. Jag är Cirkusdirektör.
Vi bor i ett stort hus på landet. Vi har katter, kaniner, hundar och höns. Vi pysslar o. bygger, återvinner o. uppfinner.
Välkommen in flera gånger!

klippa hår

-När får jag klippa ditt hår, frågar Clownen av Superkillen.

-Eh... Imorgon.

O. så fortsätter det.

-Du lovade att jag skulle få klippa dej idag, säger Clownen. 

-Jo, lite senare...

O. så fortsätter det, vecka ut o. vecka in, Superkillens kalufs blir inte det minsta kortare, utan bara längre. Kanske han delvis trivs med lite längre hår, men han drar sej nog för hårklippning för att han tycker det är obehagligt. Precis som hårtvätt, inte en favorit. Då han var liten och ingen ännu visste att han hade superkrafter, undrade vi varför han var rent av rädd för duschen. Hur vi än visade och tog det lugnt var det där med duschande inget för honom. Senare fick vi ju veta att han har väldigt känsliga sinnen, varmt vatten känns olidligt hett, duschstrålen känns som ett slag. Dessutom låter allting annorlunda i ett badrum än i andra rum. Men man behöver ju inte tvätta sig hela tiden. Även håret får vara lite långt. Så länge man hålls någorlunda hygienisk, borstar tänderna, tvättar händerna, så e det ingen fara.
Man måste välja sina strider.

Happy monday, på en lördag

Sjukas... :/ Inte kul men vad kan man.
Pysslar ibland då energi finns, förbereder julen i god tid så det inte e så stökigt sen då det verkligen är dags att få nåt gjort. ;) Superkillen och Superpappan blir så stressade då nåt ändras så det är bäst att göra det före det blir dags för julfester och dylikt program man inte själv riktigt kan påverka. Dessutom är det så bra träning för Superkillen. Pyssel tränar koncentration, motoriken, att klara av misslyckanden...
Tittar på fina pyssel- och inredningssaker på:

http://happymonday.fi/index.php

Där finns t.ex. detta fina brevset och dom här roliga och praktiska nålarna:

en kär ägodel

Idag är det -2 ute o. Superkillen var stressad o. sen. Kutade iväg till skolbussen utan handskar och utebyxor. :( Men pannlampan, som han nästintill älskar, hade han på sej. Igen. Ha har haft den till skolan ett par dar nu, o. inte tar han den av sej här hemma heller. Frågade av honom om han verkligen sitter med pannlampan på huvudet på lektionerna o. det sa han att han gjorde. :)
Bara han nu inte blir retad för den där lampan, visst kan det se lite besynnerligt ut med en stor kille som traskar runt med en sån mackapär på huvudet dag ut dag in. Tror han har den för att han tycker känslan av tryck är behaglig, o. så e det ju en teknisk pryl man kan använda dagligen. Det som jag strängt förbjudit är att ha lampan tänd i bussen, för det stör chauffören. Tror han förstår det, det var en så tydlig regel.

pyssligt

Snart blir det att ställa i ordning huset för Julen. Superkillen har börjat pyssla lite, Hamapärlor gäller just nu. De är bra för hans koncentrationsträning och att träna att uttrycka sig själv. Han har så mycket energi och ide'er, men svårt att "få ut dem ur huvudet". Där är pärlorna bra, han får dessutom hålla på med färger som ju är så viktiga för honom.
Sonens senaste "byggnadsverk". Ber om ursäkt för det suddiga mobilfotot.

enkla knep

Som jag skrev igår är vi intresserade av innovationer o. lösningar. Men de behöver inte vara några invecklade saker.
Nicklas Mårtensson från Autism- och Aspergerförbundet har många bra tips:
"Han tipsar om att det ofta går att skapa en betydligt mer inkluderande lärmiljö med enkla anpassningar. Som  exempelvis att ha en förutsägbart dagsschema, undvika både lysrör och en stökig skolmiljö och ha en reservplan och en reträttplats tillgänglig." Hela artikeln finns här:
http://www.lerumstidning.se/2014/11/tufft-i-skolan-for-elever-med-ast/

Möjlighet till reträtt och en exakt plats dit man kan söka sig är mycket viktigt! Vår lilla aspergare har ett ställe inomhus och ett utomhus i skolan, dit han ska gå då det blir för mycket ljud, ljus, stök och ståhej. Även vår vuxna aspie har ett dylikt system. Och även om de inte söker sig bort i tid alla gånger så är det bra med reträttplats, tanken att den finns lugnar ner oss alla.
För att citera tjuren Ferdinand: "Jag trivs bättre här, där jag kan ha det lugnt o. skönt o. lukta på blommorna."

Besök av Tycho Brahe

Igår var det Superkillens Tycho Brahedag. På mattelektionen hade han han fått sinitarra i håret. På frågan hur han lyckats med det svarade han att han vet inte, helt plötsligt var det bara där o. fick klippas loss... Då han kom hem visade han upp sina byxor; ett hål som var ca. 50cm långt hade uppenbarat sej på dem. För han hade liksom fastnat med byxorna o.det blev ett jättehål. Sen missade han scout för att ingen hade meddelat mej om att patrullmötet var flyttat fram en dag. Lessen o. besviken pojke. Tittade på film med honom, han valde det som lite kompensation.
Men Tychobrahedagen övergick i en Tychobrahevecka.
Jag som är Cirkusdirektör borde vara överallt. Annars slutar showen att gå runt o. alla studsar mållöst omkring, grälar och tappar saker. Primadonnan blev sen till skolan för att Cirkusdirektören, som även är Chaufför, var sen, Superpappan steg upp för sent, Superkillen spårade ur för att Clownen gick honom på nerverna. Cirkusdirektören försökte hinna till butiken mellan varven men det slutade med att Clownen och Superkillen blev så osams på busshållplatsen, Pojken Med Superkrafterna tar sitt pick och pack o. traskar hem igen. Cirkusdirektören (även känd som Chauffören, Städerskan och Lejontämjerskan) får dirigera, styra o. ställa, leka Martti Ahtisaari och få åtminstone Superkillen att sluta fred med världen. Vilket kanske också lyckades, åtminstone tillfälligt. En vapenvila.