återstår att se.

funderar över hur månne veckan som ska börja ska bli. Den gångna veckan var ett berg- och dalbana med Superkillens skolgång och vi önskar så innerligt att hans skoldagar sku, om ens tillfälligt, gå lite bättre en tid. Han har fått en ny reträttplats i skolan, ett ställe dit bara han får gå. Där kan han stänga om sej. Dit får han gå då hans sinnen börjar "koka över"; när det är för stökigt i klassen, skolkompisarna busar för mycket eller det annars blir för jobbigt på rasten eller lektionen.
Var till skolan i torsdags, fick träffa läraren och rektorn, även assistenten och slöjdläraren fick jag byta några ord med. Vilken enastående personal den skolan har! De har alltid en lösning de provar på, de ser det väsentliga. De ser den enskilda eleven; vad behöver just denna flicka eller pojke. Så fort nån situation uppstår drar de snabbt fram en bra lösning, som dessutom funkar, o. om den inte funkar så har de en annan lösning. Vår Superkille med bl.a. Aspergers är så trygg i den skolan! Med de andra barnen går det inte alltid så bra, och det där att använda penna i skoluppgifterna funkar inte heller riktigt. Men han kämpar och är dessutom väldigt villig att gå till skolan och han lär sej det han ska. I förra skolan hade han vitsord som 5 och 6, i denna skola har de stigit till åttor och nior! Vår tacksamhet till personalen där vet inga gränser. Och i vilken annan skola skulle detta hända: Då jag rett upp det mesta i skolan senast jag var där såg rektorn mej rakt i ögonen, log vänligt, gav mej en varm kram och sa: "Detta bli nog ännu riktigt bra!"
Jag är mållös.