Höna Pöna och Kissi Missi

Idag är det så pass varmt så hönsen vågade sej ut ur hönshuset. De behövde nog få flaxa runt lite och frisk luft gör ju nog också dem gott. Här är en bild från tidigare i höst. Flocken består numera av enbart tre damer, men kommer nog väl att utökas så småningom.

Och så en bild på några av våra katter. Kajsa och BobCat nästanslåss, lite smällar utdelas. Men för det mesta är dom sams.

Nyårsafton

Nu e då den sista dan av 2014. Kan inte skryta med att det var den bästa av alla år. Mycket besvär o. sjukande rymdes med, även sorg. Men såna år finns också, även om man skulle önska att det var annorlunda.

Ljusglimtar rymdes också med. Cirkusfamiljens Clown fick hålla på med teater, som hon tydligen är skapad för. Superkillen gjorde enorma framsteg i skolan, tack vare skolbyte började han istället för fyror och femmor få 8, 9 och 10 i vitsord! På ett halvår...Äldsta dottern, Primadonnan, fick trots sina studier, ett jobb på ett åldringshem och stortrivs. Superpappan fortsätter på sitt jobb som han haft ca. 10 år och som passar honom bra. Där får han använda sina Superkrafter, d.v.s. sin ovanliga begåvning för teknik och innovationer. Han är en Österbottnisk Oppfinnar-Jocke! Cirkusdirektören själv upptog bloggandet igen detta år. Det är givande och jag har träffat många nya människor genom mitt skrivande. 

Ni ska nu ha en riktigt trevlig nyårsafton. Önskar er lycka och välgång inför 2015! 

ett nyårskort min Farmor fick 1918

Den Perfekta Julen

Alla har väl haft den där tindrande, glimmande, polerade julen som man Ska Ha? Ni vet; hela släkten samlas, från gammal till ung, ingen är sjuk eller krasslig, alla är sams, från barnen med sina rosiga kinder till Gammelgammelgammelmormor i sin gungstol i hörnet. Mat finns i överflöd, och allt har lyckats. Mor har bakat brödet själv, och bullarna också förstås. Hon har även bryggt all dryck själv och slaktat gårdens gris med sina bara händer. Sen har hon också, naturligtvis, använt alla delarna av den nu hädangångna Nasse. Gjort sylta av huvudet och en korkskruv av knorren.
Alla får precis de klappar de önskat sej. Och mer där till! Mor får diamanter, Far en sportbil. Lilla Hilma får en ponny, Gammelgammelgammelmormor en ny höft.
Alla barnen leker stillsamt hela julhelgen. Även ungdomarna är med och leker. För under den Perfekta Julen försvinner, om än tillfälligt, alla Ipads, telefoner, datorer, ja hela internet från jordens yta. För på julen ska alla vara tillsammans och vara glada o. sociala, givmilda och sams. Det spelar ingen roll om man resten av året är lessen, ensam, fattig eller sjuk. Nej, för på Den Perfekta Julen är alla glada.

nytt och gammalt pynt

               Enkelt o. roligt hemmagjort pynt; pappersgran med 3D-effekt.

Detta lilla bord välkomnar besökare till oss. Den gamla ljusstaken har tant Greta gjort för åtminstone 30 år sedan. Greta har inte funnits bland oss mer på många många år men ljusstaken och mycket annat av hennes hantverk finns kvar.

Rubba inte mina cirklar...

Så var den intensivaste delen av julen över. Tack o. lov för det! Alla som har någon i familjen, eller ens känner någon, som hör till autismspektrumet vet hur svårt det är med högtider. Hos oss finns ju Superkillen och Superpappan, båda med bl.a. Aspergers och "uppskruvade sinnen". Allt ståhej runt julen, förväntningar, ändringar i dagsprogrammet, nya smaker, dofter, prylarna hemma byter plats, nya prylar dyker opp... Allt detta är väldigt stressande för dem. Variation är ingen krydda i deras liv, snarare nåt som skaver och irriterar. Julen kan vara stressande för vem som helst, men för dessa specialare tar det till en helt ny nivå.

Ett exempel är alla julmiddagarna både med familjen o. släkten. Superpappan är ju vuxen och kan säga nej tack till kladdiga såser, gratänger, sylta o. dressingar. Men det har varit svårare att få andra vuxna att förstå att Superkillen inte klarar av kladdig mat som rörts ihop. Men nu i år hamnade han inte i såna situationer, utan han fick plocka åt sej kokt potatis och skinka. Utan nånting till. Då vi åt julmiddag med bara familjen frågade han ängsligt på förhand om han måste sitta länge vid julbordet. Jag lovade att han får gå och läsa Kalle Ankas pocket "mellan varven", men gärna bara om det verkligen behövs. Vid maten åt han bara skinka och potatis och jag föreslog att han skulle ta ett rött juläpple till. Men då sa han: "Nej tack, dom är annorlunda än dom vanliga gröna äpplena. Jag skulle helst inte ha tagit någon mat alls, helst skulle jag bara ha tagit ett vanligt grönt äpple." Söta, kära barn! Som sagt, variation är ingen krydda i livet för honom och många andra.

"fyndade" detta:

Här är en länk där man kan få tips om fina o. enkla sätt att använda överbliven tapet, fina papper, glansbilder o. varför inte viss sorts klistermärken också.
http://svenska.yle.fi/artikel/2013/11/08/tapetsering-med-boksidor-och-pappersbitar
Har provat på detta tidigare, visserligen aldrig på en vägg eller nåt större föremål, men kommer att tapetsera ett eller två klädskåp/garderober och ett gammalt tvbord. Har sparat o. samlat ihop material länge, väntar bara på inspirationen. ;)

ljus

Har provat dessa fina vita ljus http://happymonday.fi/candle-pillar-p-1856.html?language=se Kan verkligen rekommendera, vilken kvalite'! 100% stearin, brinner med en jämn, klar låga. Då ljuset brunnit en stund bildas ett vackert "skal". Lyckades inte få nån bra bild, men här är en från Happy mondays webshop.

Jämförde ljusen från Happy monday med ett ljus från Pentik, och föredrar absolut Happy mondays. Pentik ljuset rann, blev sotig, brann med alltför stor, fladdrande låga.

hälsningar från förr

om det är nåt som jag verkligen finner fascinerande, så är det gamla fotografier och kort. Har alltid samlat på kort; julkort, födelsedagskort, vykort o.s.v. Men nu har jag fått tag på gamla kort från min fars och farmor och farfars tid. De sistnämnda var födda de sista åren av 1800-talet och en del av korten är från deras ungdomsår. Jag hann tyvärr aldrig träffa mina farföräldrar. Farmor Fanny dog i barnsäng i början av 1930-talet och farfar Ernst dog av en sjukdomsattack på -60 talet. Jag är född på -70 talet så jag hann aldrig träffa dem. Det finns också väldigt få fotografier av dem. Men ändå känner man en samhörighet med dem, sina rötter. Det tycker jag är viktigt.
Här är ett vackert kort fröken Fanny har fått av en vän. Årtalet är eventuellt 1917.

Ett, åtminstone i våra ögon, ovanligare julkort har Fanny fått av sin vän Astrid julen 1913. I våra dagars julkort ser man mer sällan en finklädd dam som cyklar med en gris i famnen.

Och sen ett julkort som har postats från fronten nån gång på -40 talet. Skickat av fars kusin till farfar.

Är fascinerad av alla dessa kort. Tankarna vandrar. Vad tänkte de på som skrev korten. Under vilka omständigheter togs korten emot. Flera generationers barn har tittat på korten. Pekat och kanske tuggat på ett hörn. Spridit korten över golvet. Avsändarna och mottagarna har inte funnits här på länge men lever kvar i tankarna hos oss som finns just nu.