Lejon i stan

– Du kan ta ett lejon in till stan men det är fortfarande ett lejon. Språklig identitet kan du aldrig bryta hos en människa.
Så säger Mark Levengood i dagens Hbl. Jag har själv växt upp på två språk. När vårt första barn var litet sa folk till mej att du ska ju naturligtvis prata finska med ungen. Ska jag? Tanken hade aldrig ens slagit mej. Våra barn skulle bli enspråkigt svenska, det var helt naturligt för oss. Det var uteslutet för mej att prata finska med dem, det skulle ha varit helt onaturligt. Svenska har alltid varit mitt hjärtespråk och kommer så förbli. 
Senare har jag några gånger fått höra vilket dumt val jag gjort. Varför? Vem har rätt att lägga sig i vilket språk man pratar med sitt eget barn? Det har igen. 
Min man kunde knappt finska då han var yngre. Nu pratar han, om inte flytande, så åtminstone obehindrat finska. Så nog kan man lära sej ett språk utan att man pratat det hemma. 
De större barnen blir bara bättre o. bättre på finska nu, o. Superkillen, trots en del svårigheter, lär sej också finska. Men först o. främst kan de sitt modersmål ordentligt, de har ett rikt ordförråd, både med dialekten och högsvenskan. De gillar att vara finlandssvenskar och är stolta över sitt ursprung. 
Bättre än så kan det inte bli.