Från att ha bloggat om pyssel, handarbete och loppisfynd på båda språken övergår jag nu till att skriva om andra saker på modersmålet. Jag har skrivit en hel del sen jag bloggade senast men har länge tänkt på, och blivit rekommenderad att blogga.
Jag är nu hemmamamma och anhörigvårdare. Jag kommer att skriva om vår vardag som kanske är lite annorlunda på grund av att familjens far och minsting har båda Aspergers syndrom. Till familjen hör också jag som är Mamma med stort M, två tonårsdöttrar, två hundar, fem katter, två kaniner och tre höns. Ibland kallar vi vårt hushåll för Cirkusen, det är mycket ståhej och jonglerande för att få allt att gå ihop. Men då dagen är slut brukar det alltid ha gått ihop. För många år sen läste jag en artikel i en tidning om familjers semester. Hur föräldrarna desperat vill ha den perfekta semestern och som bevis familjefotot på stranden, där alla ler, är sams, solbruna och ler ännu mer. Men hur de än försöker klämma in alla i den perfekta pose'n är det alltid någons arm eller ben som sticker ut. "Det perfekta livet" är nog en utopi av rang. Vi ser på vår familj såhär; vi är glada o. busiga o. det gör ingenting även om någons armar eller ben sticker ut ur bilden (mer regel än undantag), vanligtvis har hälften stuckit iväg innan den perfekta bilden ska tas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar