Så höstigt det plötsligt blev! Från bara fötter, kjol eller shorts till promenadskor o. långbyxor på ett par dagar. Men inte mej emot. Hösten är välkommen här. Alla vackra färger, naturen som går till vila. Frisk luft, klarblå sky.
Sommar går så ofta ut på prestation. Man måste resa, sola, träffa släkten, träffa barndomsvänner, gamla skolkamrater, fan-och-hans-mormor. Man måste vara vid villan, släktgården, kolonistugan, mysa på det dragiga, mustigt "doftande" utedasset. Ute med båten, motorcykeln, veteranbilen, mommopeden som egentligen bara står o. skräpar men som man ju måste trampa runt på några gånger, för det är ju trots allt sommar!
Och alla sommarevenemang då! Dom måste man ju absolut, utan undantag, besöka. Varenda stad, by, gårdsgrupp och skogsväg har ju sin egen vecka/dagar/dag. Då ska alla människor som på något flummigt sätt ha anknytning till stället samlas, trängas o. trivas, för annars..! Då ska man kröna en person som platsens bästa invånare, ibland med rätta, ibland inte. Om man inte kommer på nån som skulle passa som årets Modellmedborgare, läggar man sina vänners/grannars namn i en hatt o. drar en vinnare. Vinnaren får en diplom och måttligt med ära o. berömmelse.
På sommaren ska man också klaga mycket. Över vädret. Över priserna och köerna vid nöjesparkerna. Över myggen. Men framför allt vädret. Det måste man klaga på. Om det inte är minst plus tjugofem o. vindstilla från första maj till sista september är det en katastrof. För då är det inte sommar. Livet är förstört och man blickar dyster ut genom fönstret vid stugan/villan/utedasset.
Oberoende av väder så måste man resa, för annars är det inte sommar. Man måste klämma in eventuell familj/svärmor/grannens kusins barnbarn i en överhettad bil och åka till ett nöjesfält (ni vet dom där dyra med köer), djurpark eller friluftsmuseum över alltings eländighet. Det spelar inte så stor roll om alla verkligen trivs eller inte, för man är ju på sommarresa. Ett absolut måste, för annars är det inte sommar.
Jag är glad över att det är höst nu. Men snart är det dags för årets andra och sista stora prestation: Julen. Men vi drar efter andan nu en stund. Så att vi säkert orkar prestera julen sen. Det kräver krafter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar