honhanhen

I våras fick vi våra första kycklingar någonsin. Så roligt att följa med då de lilla liven växte o. lärde sej att vara höns. Eller tuppar, som det sen visade sej att majoriteten var. Nu har vi bara en ungfågel kvar som vi inte vet om är hon, han eller hen. Därför har vi nu fått börja leta efter äggömmor i skogen, och igår kväll hittades detta bo vid ett urgammalt dike:

Fint eller hur. Plockade med mej äggfyndet, antagligen vuxna hönan Maj-Lis som varit framme, av äggens storlek o. färg att döma. Alla våra höns lägger olika ägg.

 Våra höns, hela flocken, får gå fritt ifall de vill. Här spatserar nästa alla ungfåglarna på gräsmattan. Men för det mesta håller de till i en liten skogsdunge nära hönshuset. Där är det också mer skyddade för rovfåglar, vilka vi har gott om. "Spärringa" som den äldre generationen kallar rovfåglar häromkring. Hittills har vi fått behålla alla våra höns, men risken att nån stryker med såhär på höstkanten är relativt stor.

 En av orsakerna till varför vi inte kan ha några planteringar på bakgården. Denna unga tupp, o. hela flocken med honom gräftar opp allting. Men det är ingen fara, hos oss finns det plats att gräfta!

O. så en bild från ett avlägset hörn av vår gård, här får allt växa fritt utom gräsmattan. Nästa vår blir det att skaffa får som landskapsvårdare.