Vi går i väntas tider här, vilken dag som helst kläcks våra allra första kycklingar. Var nyss och kikade, men inga dunbollar syntes till ännu. Det besynnerliga i det hela är att det inte finns bara en mor till de små, utan i redet ser det dagligen ut såhär:
varför de tre damerna alla ska klämma in sej i samma rede vet jag inte. Det är den ljusaste hönan, hon längst till vänster som ursprungligen började ruva men dom andra två "joinade" henne och vägrar flytta på sej. Den moderna familjen...? Och detta gör den blivande barnafadern dagarna i ända:
Han spatserar omkring och visar upp sin fina fjäderdräkt. Det är hans jobb, liksom.
Sen har vi också haft Sorgen på besök på vår backe, vår ena hund Freja gick bort. Hon var bara 7 år men fick problem med lederna så det var bäst att låta henne gå vidare. Vi saknar vår stolliga vän. Hon var en finsk stövare men inte det minsta rastypisk; trots att hon var en tik var hon stor som en kalv och förstod sej verkligen inte på jakt. Men hon var snäll och söt och lämnade ett tomrum efter sej.
Freja, hennes första vinter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar